Efter en halvtimme på UM studsade jag ut ur lokalerna, en spiral rikare. Jag var superwoman där inne! Det gick smärtfritt till (mot vad jag har hört talas om) och hon började nästan fundera på om jag verkligen var mänsklig eftersom att jag inte sa ett knyst. Men när vi kom ut så började värken komma. Det känns som mensvärk, och det är jag ju van vid som ni kanske vet. Men faktiskt, jag har inte lika ont som jag trodde jag skulle ha! Har mått lite kivans nu under kvällen så jag var tvungen att trösta mig med lite choklad och popcorn som jag ska lägga mig i soffan o käka nu. Men vet ni, barnmorskorna på UM ska ha cred, jag kommer gråta blod när jag inte får gå till dom längre!

Lunchdaten med Anja var mycket lyckad. Hon invigde mig in i cesarsalladens värld och jag blev såld. Så såld att vi åt det till middag oxå. Och så ska vi äta det i bilen påväg ner till Skauneee på lördag - vilket var C's idé, inte min.

- Åsaaaaaaa!
Hör ni hur chokladen ropar på mig? Den vill nog bli uppäten nu, i ett nafs!