Finns det några snälla barn här?
   I Republiken delar vi ju in året i två delar; före och efter Yran.
   Så i kväll är det rena julafton. Och det ger mig tillfälle att dela ut en del klappar, men också berätta om alla lyckönskningar och inviter som Republikens president får så här på vår högtidsdag.
   Vi börjar med ett kort från Ånge – orten som gav mänskligheten en järnvägsknut, en postterminal och rockgruppen Takida. De vill gärna bilda storregion med oss.
   Jag gillar den tanken, för vi jamtar är inga Nej-sägare och vi tycker att det är spännande med förändringar. Så nu är vi beredda att ta Ånge i vår famn. Låt oss bilda en storregion, ja alltså, om båda är med på det och ingen kommer till skada.
   Därför säger jag denna kväll:
   LJUVA JAMTAR
   HÄRLIGA HÄRJEDALINGAR
   REKORDERLIGA RAVUNDINGAR
   SAGOLIKA SAMER
   ÅTRÅVÄRDA ÅNGEBOR!

   Även våra kusiner vid kusten, Sundsvallarna, vill gå med i Republiken.
   Det är en bra ambition, vi skulle åtminstone få bättre lagidrotter här i Republiken. Vi gillar våra kusiner, men kanske är det för tidigt att släppa in Sundsvall. Men jag vill uppmuntra dem att fortsätta kämpa med konvergenskraven, som grabbarna inom EU säger. Eller som det heter på
   modern svenska:
   Ta och pimpa upp stan! Pimpa upp er och sen ska jag se vad jag kan göra åt saken!

   Jag har funderat på det här med EU.
   Det har hänt en hel del på senare år. Nu tävlar snart sagt alla partier om att visa upp något de är kritiska mot, som om de ville säga ”Titta här, vi går inte med på allt”. På 90-talet framställdes vi i Republiken som inavlade fåntrattar, bara för
   att vi undrade om EU verkligen kunde vara det paradis etablissemanget påstod. Men tiderna förändras, nu är det rätt att tänka själv. De glada gaelerna på Irland får en klapp på axeln för att de vågade rösta nej till Lissabonfördraget.
   Så visst. Vi hade rätt, men lite för tidigt! Och vi kommer att fortsätta vara en sten i skon och finne i häcken på dumheten, översitteriet och det dunkelt tänkta. Även om vi är tio år före
   vår tid.
   Och Irland, den tappra republik på den gröna ön, som gärna går i otakt för att småjävlas, utnämner jag härmed till Jamtlands första Vänrepublik!
   IRLAND, IRLAND, JAMT OCH STANDUT
   IRLAND, IRLAND, JAMT OCH STANDUT

   Apropå dumhet.
   FRA-lagen skulle väl kunna kvala in i Guinness rekordbok på temat. Det smärtar mig in i tandrötterna att Sveriges riksdag låtit sig duperas om behovet av att avlyssna och kategorisera landets medborgare. Och Beatrice Ask, denna lilla mosippa från Sveg! Inte trodde jag väl att du skulle ställa dig bakom en sån lag. När jag sa till dig att vi härjedalingar vill att ni ska lyssna mer på oss, var det ju inte så här jag menade.
   HÖR DU DET?
   När jag tänker på saken. Det vi sysslar med här och nu är väl massmöte och uppvigling på en och samma gång. Det kan mycket väl vara så att nån driftig person på Försvarets radioanstalt buggat mig! och just nu sitter och trycker hörlurarna mot öronen i en svartmålad skåpbil i närheten. I så fall vill jag bara säga:
   ” YES SIR, YOU CAN BOOGIE. YOU CAN BOOGIE ALL NIGHT LONG”

   Vi har fått en ny landshövding också. En före detta mentalskötare... Naturligtvis ser vi det som en ren komplimang. Som världen ser ut i dag måste man vara galen för att stå ut. Det slog Ola Salo fast redan 2002. Och naturligtvis välkomnar vi Britt Bohlin med öppna armar. Fast hon har en del att leva upp till. Vår förra landshövding var en riktig krutgumma som inte vilade på hanen. Hon sköt skarpt och sånt uppskattar vi häruppe.

   Som ni säkert lagt märke till finns inga jämtländska toppidrottare uttagna till olympiska spelen i Peking. Att det skulle bero på att de inte lyckats kvala in är ljug och förtal och dessutom inte sant. Jag var själv ute med tidtagarur och måttband på vårt träningsläger i Hede. Och jag kan intyga – Republikens atleter har aldrig varit bättre form. Men vi har bestämt oss för att bojkotta spelen. Vi kommer inte att skicka
   EN ENDA av våra toppidrottare – bara för att göra en markering mot Kinas diktaturfasoner.

   USA ska byta SIM-kort. Ja, de kommer att få en ny president i höst. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och citera filosofen Gert Fylking:
   ÄNTLIGEN!
   En sak är då säker: Försäljningen av Losec och andra magsårsmediciner kommer att rasa på världsmarknaden. Åtta år med George W Bush bakom spakarna har inte varit bra för nerverna.

   Och så lite Jämtlandsnyheter i sammandrag:
   – Här i Östersund har en intressant duell börjat utspela sig mellan Färgfabriken och Jamtli. Stora visioner om internationella konsttribunaler kontras med nyuppförande av ett 70-talsdagis. Är det meningen att besökare som löst in sig ska komma och titta på ungarna i 70-talsdagiset? Kan inte sånt ge men för livet? Snacka om vilse i pannkakan!!
   Med nuvarande expansionstakt kommer snart Jamtli-området att vara större än själva Östersund. Inte ens Yrancampingen är helig! Är tanken att vi ska göra om hela stan till en fornby och bara lämna en liten orörd oas som framtidslabb?
   – Grabbarna i ”Allt för byn” gjorde det bra tycker jag. Jag menar, de var med en hel säsong i en dokusåpa i TV3 och inte en enda en av dem trädde fram i kvällstidningarna och påstod att de var ”kränkta”, ”chockade” eller ”rasande”. Grabbarna i öst är gjorda av annat virke!
   – Jag vill också passa på att ge en julklapp till skaparna av filmen ”Varg” som skildrar en verklighet som sällan syns på biodukarna. En vän till mig tycker i och för sig att den påminde om ett två timmar långt Mittnytt, men så mycket sänder väl inte Mittnytt från våra nejder på en mansålder.

   Medborgare. Ljuva jamtar.
   Nu är klockan en bra bit över midnatt och med vår speciella tideräkning har det nya året nu börjat. Man borde nästan höja ett glas champagne nu när vi har egen skumpa och allting, som fått björkarna i Republiken att susa på mer än ett sätt. Och när jag läser tidningarna inser jag att vi är nog lite unika på så sätt, att vi dricker upp vår champagne. En stor del av champagneförsäljningen går numera åt när det så kallade
   bratsen tävlar om att spruta ned varandra med så dyr champagne som möjligt. Vad är det för trams? De gör alltså det här för att visa att de har råd. Det är inte upprörande.
   Det är sorgligt patetiskt. ”Råd” är det enda som de stackars barnen har. Vad som skrämmer mig är att dom här grabbarna med all säkerhet kommer att återfinnas bland näringslivets toppar om tio år. Och ni undrar varför jag hyser en intill misstro gränsande skepsis inför våra makthavare?

   Jag vill att vi ger varandra ett nyårslöfte, nu när vi går in i det nya året. Lova att vi i Republiken ska ge skydd åt de förföljda, alltid visa respekt för oliktänkande och skänka kärlek till de medmänniskor som bäst behöver den. Fortsätt att hålla hatbrotten borta, stå upp för humanismen och människovärdet.
   Nu laddar vi alla inför finalen och årets största kärleksakt ihop med Håkan Hellström. Som det heter i visan:
   ”Allt det bästa till dig min vän
   Allt det bästa till dig
   Och må kärlek gå din väg igen”
   Inget är som sommarnatten i Republiken. Fånga detta magiska ögonblick och se alla vidunderliga möjligheter.
   Framtiden är inte svår – för den är vår.
   Leve Jamtland!
   Leve Republiken!
   Gott nytt år!