Har precis kommit hem från Fristilen. Tog mig ett konditionspass idag eftersom C är ledig och jag ska jobba ikväll. Först blev et 20 minuter på crossen, sen fick jag för mig att jag skulle ta en liten sväng på löpbandet oxå eftersom jag inte sprungit "påriktigt" på jag vet inte hur länge.

Väl uppe på löpbandet så började jag spurta på, undra om jag inte ska utmana mig själv idag sa jag och ökade tempot till 9 och sen ökade jag upp till 9,6 där jag stannade tempot och bara sprang. I 10 minuter stog jag där och det var inte ens jobbigt från början, inte ens i mitten. Men dom två sista minuterna ville jag bara lägga mi ner och gråta.

Men fatta vilken framgång det här är för mig! När jag började, eller sist jag sprang på löpbandet var jag uppe i ungefär 7,5-8 kanske och kunde bara springa extremt korta sträckor, max 2-3 minuter. Nu har jag både ökat tempot och orkar längre. Det kallar jag en framgång!