Jag sitter vid vårt köksbord med panik. Min doppresent till Lucas kom inte i tid (JÄVLAR!!!) så därför var jag tvungen att komma på en reservplan i sista minut, vilket jag sitter och sliter mitt hår för nu. Utan att säga för mycket, varför i hela världen tyckte jag att detta kunde bli en bra i-väntan-på-den-riktiga-doppresenten-present för?! Vad sjutton ska jag göra lixom? Bara att fortsätta och gnugga geniknölarna, tant Åsa liter av fantasibrist! Eller rättare sagt, brist på att kunna uttrycka mig. Fan känner jag just nu!